27 MAJ
det går upp och ner. stundtals känns det som om min tinnitus är tillbaka där den brukade vara - men sen smyger sig det fram och blir starkare igen. jag har i alla fall börjat tänka, mer och mer, på att skaffa mig ett par formgjutna öronproppar från bellman. någon som har erfarenhet av dessa? - och om så skulle vara, vilka filter använder ni mest?
bilder: bellman
25 MAJ
ni får ursäkta den otroligt dåliga uppdateringen. jag har försökt att fokusera på annat än min tinnitus, och stundvis har det faktiskt gått över förväntan. det har ju också hänt en del på sistone;
valborgsmässoafton 30/4
jag vågade mig på en utekväll med vänner på valborg och hade riktigt kul (med öronproppar, såklart!). dagen efter fick jag dock betala för det med högre tinnitus. jag var riktigt orolig - det var ju första gången jag vågat mig ut sedan jag fått tinnitus. som tur var gick det ner till sin vanliga nivå efter ett par dagar!
utekväll 15/5
eftersom det fungerat så bra på valborgsmässoafton vågade jag mig ett par veckor senare på en till utekväll med vänner jag inte träffat på länge. det blev parkhäng och ett uteställe (vad säger man, klubb?) - självklart med öronproppar även denna gång. det gick ungefär som tidigare - högre ljud (som också skulle kunna bero på minimalt med sömn och en lång bilresa dagen därpå) som gick över efter ett par dagar - skönt.
konsert 20/5
jag älskar musik och jag älskar konserter. jag älskar också att ta en öl och äta buffé med mina vänner, så jag bestämde mig för att prova på det med. konserten var i en liten lokal och innehöll både trummor, synth och diverse blåsinstrument. jag använde öronproppar men förväntade mig ett riktigt högt ljud samma kväll/dagen därpå - vi höll ju till i ett så litet rum tänkte jag, ljudet studsar ju tillbaka hur många gånger som helst. konstigt nog fick jag bara en liten förhöjning, knappt märkbart om jag ska vara ärlig. och tänker man efter skulle den kunnat uppstå ändå - min tinnitus ändrar sig ju hela tiden!
hemmafest & utekonsert/kväll 22-23/5
och nu är vi nästan i nutid, i helgen närmare bestämt. det hände mycket i stan - en sådan helg helt enkelt. och eftersom tidigare utekvällar gått så bra bestämde jag mig för att hänga på. inget konstigt med det egentligen - innan jag fick min tinnitus hade jag inte ens tvekat. det blev alltså tvådagars - en hemmafest och en utekväll, dock utan klubbesök. jag aktade mig för ljud - satt inte i samma rum som stereon, använde öronproppar när vi gick in till området där konserterna var osv. det enda 'dåliga' jag kan komma på att jag gjort var att lyssna på ungefär en halv låt på en iPod. men sämre gick det den här gången i alla fall - har sedan jag vakande i söndags (igår) haft ett mycket starkare ljud, ett ljud som skär betydligt mer. det är riktigt obehagligt och jag klarar inte av att ha det tyst omkring mig - tinnitusen blir för mycket för mig. jag har varit utomhus stora delar av dagen för att komma undan och sitter nu med radion igång. imorgon ska jag åka på en lite längre resa med tåg, tur och retur. åh, jag orkar verkligen inte med det här. varför måste tinnitus finnas?
18 APRIL
varenda liten fiber i min kropp längtar efter att dricka vin, gå på spelningar och dansa med mina kompisar. jag saknar mitt gamla liv - livet innan tinnitus. ge mig mitt liv tillbaka!
17 APRIL - THE SOUND OF SILENCE
känns det inte lite typiskt att the sound of silence med simon and garfunkel alltid varit en av de finaste låtarna jag vet?
14 APRIL - TINNITUS & JAG
Tinnitus är en relativt ny del av mitt liv.
Allt började den 24:e februari 2009, dvs. för snart två månader sedan. Jag var i Australien tillsammans med en kompis, en månad in på resan som skulle vara det största äventyret i mitt liv och bland det roligaste jag varit med om. Det kom att ändra sig på ett ögonblick.
Vi bodde ute i ett eget litet hus på tomten som ägdes av en kompis till min kompis familj. Den dagen hade vi varit ute och utforskat Melbourne - hamnat i en mysig stadsdel, ätit mat och provat kläder, en riktigt bra dag med andra ord. När vi kom tillbaka till huset gjorde vi mat och tittade en stund på tv, för att sedan dra oss tillbaka till det lilla huset ute på tomten. Innan vi skulle sova gick vi, precis som tidigare kvällar, på spindeljakt (det finns otroligt många spindlar i Australien!). Jag upptäckte två alldeles intill min säng och bestämde mig för att de måste bort innan jag skulle kunna sova - tanken på att två spindlar skulle kunna komma krypande i mitt ansikte kändes inte så lockande. Olyckligtvis kröp en av spindlarna mot en bokhylla bredvid sängen. Jag riktade en lampa mot golvet och bokhyllan, och satte mig på sängkanten för att vänta ut spindeln.
Då hände det, helt oväntat och utan förvarning. PANG! Glödlampan i lampan jag tänt exploderade rakt in i mitt vänstra öra. Ljudet var öronbedövande och i klass med ett gevärsskott. Jag skrek rakt ut, såg mig själv springa mot dörren med händerna för öronen och förstod nog inte riktigt vad som hade hänt. Till en början hörde jag ingenting på mitt vänstra öra, det var som en vägg och jag kommer nog aldrig att glömma den känslan - total panik. Det var glassplitter överallt och såhär i efterhand är jag frukansvärt glad att jag inte satt med ansiktet till, jag hade antagligen blivit blind eller fått andra problem med synen. När jag vaknade morgonen kunde jag höra igen, men hade istället fått ett pipande ljud som sällskap - tinnitus.
Nu har det gått två månader och min följeslagare är fortfarande med mig. Vissa stunder känns det bättre, andra mycket sämre. Jag har pendlat mellan att vara alldeles tom - att det skulle vara lika bra om allt tog slut och en känsla av att det kommer att gå, att jag kan leva med det här. Jag åkte i alla fall hem till Sverige efter en månad med tinnitus i Australien. Såhär i efterhand känner jag att det var rätt beslut. Jag hade alla gånger hellre sett att det här inte hänt och att jag fått vara kvar på min drömresa, men efter omständigheterna är det här rätt för mig. Jag har fått vara med min familj, träffa vänner och sova i min egen säng - guld värt.
Jag hoppas fortfarande att min tinnitus ska försvinna, och kommer förmodligen att göra det i några månader till. Hoppet är verkligen det sista som lämnar en människa!
13 APRIL
hej!
här kommer jag att skriva om hur det är att leva med tinnitus.
