14 APRIL - TINNITUS & JAG


Tinnitus är en relativt ny del av mitt liv.
Allt började den 24:e februari 2009, dvs. för snart två månader sedan. Jag var i Australien tillsammans med en kompis, en månad in på resan som skulle vara det största äventyret i mitt liv och bland det roligaste jag varit med om. Det kom att ändra sig på ett ögonblick.

Vi bodde ute i ett eget litet hus på tomten som ägdes av en kompis till min kompis familj. Den dagen hade vi varit ute och utforskat Melbourne - hamnat i en mysig stadsdel, ätit mat och provat kläder, en riktigt bra dag med andra ord. När vi kom tillbaka till huset gjorde vi mat och tittade en stund på tv, för att sedan dra oss tillbaka till det lilla huset ute på tomten. Innan vi skulle sova gick vi, precis som tidigare kvällar, på spindeljakt (det finns otroligt många spindlar i Australien!). Jag upptäckte två alldeles intill min säng och bestämde mig för att de måste bort innan jag skulle kunna sova - tanken på att två spindlar skulle kunna komma krypande i mitt ansikte kändes inte så lockande. Olyckligtvis kröp en av spindlarna mot en bokhylla bredvid sängen. Jag riktade en lampa mot golvet och bokhyllan, och satte mig på sängkanten för att vänta ut spindeln.

Då hände det, helt oväntat och utan förvarning. PANG! Glödlampan i lampan jag tänt exploderade rakt in i mitt vänstra öra. Ljudet var öronbedövande och i klass med ett gevärsskott. Jag skrek rakt ut, såg mig själv springa mot dörren med händerna för öronen och förstod nog inte riktigt vad som hade hänt. Till en början hörde jag ingenting på mitt vänstra öra, det var som en vägg och jag kommer nog aldrig att glömma den känslan - total panik. Det var glassplitter överallt och såhär i efterhand är jag frukansvärt glad att jag inte satt med ansiktet till, jag hade antagligen blivit blind eller fått andra problem med synen. När jag vaknade morgonen kunde jag höra igen, men hade istället fått ett pipande ljud som sällskap - tinnitus.

Nu har det gått två månader och min följeslagare är fortfarande med mig. Vissa stunder känns det bättre, andra mycket sämre. Jag har pendlat mellan att vara alldeles tom - att det skulle vara lika bra om allt tog slut och en känsla av att det kommer att gå, att jag kan leva med det här. Jag åkte i alla fall hem till Sverige efter en månad med tinnitus i Australien. Såhär i efterhand känner jag att det var rätt beslut. Jag hade alla gånger hellre sett att det här inte hänt och att jag fått vara kvar på min drömresa, men efter omständigheterna är det här rätt för mig. Jag har fått vara med min familj, träffa vänner och sova i min egen säng - guld värt.

Jag hoppas fortfarande att min tinnitus ska försvinna, och kommer förmodligen att göra det i några månader till. Hoppet är verkligen det sista som lämnar en människa!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0